ja, han är utvecklingsstörd. inte mongoloid utan alltså hämmad i det intellektuella.
han hade det inte lätt när han var liten, för det syns ju inte på han.
ibland kunde han komma och ha fradga runt munnen, alltså inte fradga utan vitt slem
för att han var så törstig. han förstod ju inte att han måste dricka.
nej, han var aldrig mobbad. det var snarare så att mobbarna tog hans parti. han var
så väldigt ensam och aggressiv hela tiden. de kallade han för apan. eller bronco.
det var nåt med kroppen som inte stämde. den var liksom för stor för huvet.
han har det bra på trean i alla fall. dom säger att han gör så bra ifrån sig.
har det så fint omkring sig, också är han så snäll mot dom andra. hjälper till och fixar.
ja, han behöver ju trygghet och stöd. det är ju det… och det fick han ju aldrig hemma heller.
dom bara slog och skrek när han gjorde fel och inte hängde med. fy fan, ibland var man så
jävla ledsen så man visste inte vad man hette. Fy fan vad man grina.
sen när han börja dricka när han var arton, för dom visste ju ingenting då heller, då blev det ju
såhär. men det sa jag ju hela tiden, men det var liksom ingen som ville lyssna på en.
sen när per-ole söp ihjäl sig så var det ju kört. han tyckte ju om han ändå, även fast
han fan nästan slog ihjäl han ibland.
ja, jag ska dit på lördag, på lucia. julen har ju alltid varit speciell. så är det ju.
